Som alla sagor så hade även denna ett slut. Och trots att man alltid vill ha mer är det dags att ta farväl. Jag vill tacka er alla med hela mitt hjärta för att ni bar oss så här långt i tävlingen. Tack för allt stöd, all uppmuntran, alla röster. Ni höll oss vid liv när vi var uträknade redan i andra programmet. Det glömmer jag aldrig. Jag bär med mig dessa glittriga dansminnen och all ny kunskap jag fått. För mig personligen har detta varit en magisk resa. Från otränad småbarnsmamma till glad amatördansare.

Tack till hela produktionen men mest, störst och starkast Tack till ljuvliga Ludde! Han är en sann hjälte. En varmhjärtad, tålmodig, pedagogisk, entusiastisk själ med finess i varenda rörelse. Det har varit ett sant nöje att få tillbringa de senaste två månaderna med den mannen. Som vi har skrattat och gråtit. Som vi har fjantat oss till Dr Dre och hoppat och kastat varandra in i väggar och stolpar. Tack Ludde. Jag älskar Dig för allt du gjort och allt du är.

I sagorna finns även elaka häxor och hemska troll. Tack till er också.
När en saga tar slut börjar alltid en annan. Vi ses i en ny saga snart. Och så ses vi i finalen.
Ta hand om er för ni är värdefulla. Pascalidoupussar på Er alla!

Hej Hej!! Ludde som skriver!

Sitter i köket och gör klart koreografin till morgondagens Swingtävling! Tävlingen går ut på att sex par dansar samtidigt och efter kanske runt 30 sekunder kommer Juryn be ett par lämna golvet. Och så håller det på så tills ett par ensamt står kvar på golvet som segrare! Antagligen helt slut.

(Lite Tango från dagens genrep!)

För att vinna imorgon krävs det att man håller i 4 minuter! Kondisen måste vara på topp! Uppladdningen är jätte viktig!
Jag kastat i mig frukt. Jag har överdoserat vitaminer och köpt energi drycker! Allt för att kunna hänga med Alexandras energi och kondis imorgon!
Tro det eller ej. Det är jag som kommer hänga på henne imorgon!

The good news är att jag är tok laddad. Alexandras vilja har inspirerat mig. Jag vet inte om vi vinner Lets Dance.
Men med en sån fantastisk partner som jag har och med hennes energi.
Så ska Swingen vinnas!!!

It must be love

Ses imorgon!
Ludde

Hej vänner!
Idag var det dags för genrep och det gick över all förväntan. Vi trotsade feber, förkylningar och lårskador och njöt av den fantastiska låt vi tilldelats denna vecka: “Sexy Back” av Justin Timberlake. Vi älskar låten och kan inte låta bli att hylla Justin med några hiphop-moves. Det blir en passionerad ballroom-tango kryddad med argentinska inslag som min mästare Ludde skapat. Resultatet får ni se imorgon. Den tillägnas alla Er som stöttat oss genom den här dansodyssén.

Sen väntar Swingmaraton – oh lord – och vi gör en tokig tolkning som ska få er att hoppa som popcorn i TV-sofforna. Det blir en frenetisk fredag och alla är så duktiga på dansgolvet. Vi avslutade träningen med en härlig långlunch med Tina & Tobias. Nu laddar vi för morgondagen. För att bjuda er på en skön fredagskväll med hisnande hopp, läskiga lyft och kusliga kast. Allt för er. Det är ni värda.
Ta hand om varandra där ute i kylan så ses vi imorgon.
kärlek,
alexandra

Tar eländet aldrig slut?
Idag kom Ludde till träningen med feber, halsont och hosta. Förmodligen har jag smittat honom med mina dundervirus. Så nu är vi två om eländet. Han snor mina näsdukar, äter upp mina halstabletter och vi knaprar vitaminer och nyser mitt i en piruett. När vi skulle filma synken för fredagen fick han kramp i lårmuskeln. Sen låg han där som en sprattlande fisk som tog sitt sista andetag innan den landar på tallriken. Vårt hälsotillstånd har blivit humoristiskt så vi skrattar oss igenom vårt lilla elände när vi försöker ta oss igenom tangon. Det blir en elegant och sensuell show om vi står på benen på fredag.

Sen har vi också swingmarathon att ta oss igenom. Den hade vi längtat efter för där får man hoppa och skutta och lyfta hur mycket man vill. Durasellkaninen i mig gjorde glädjeskutt men nu blir jag andfådd vid blotta tanken. Men om viljan finns – finns vägen. Viljan kan försätta berg och förflytta floder. Och vi vill verkligen bjuda er på en magnifik fredagsafton. Så vi ska göra allt i vår makt för att klara den här veckan också. Vi plockar fram bilder från vårt friskare förflutna och hoppas att kraften är med oss.

Photo: Patrik Österberg/All Over Press

Hej!

Efter en helg som ägnades till att få Alexandra på benen var vi idag tillbaka i danslokalen! Även om vi fortfarande inte kan dansa fullt ut och vi båda dras med en förkylning som vägrar ge med sig så var det skönt att få träna igen!

I Fredags gick vi vidare i tävlingen efter att ha dansat en bra Rumba.
En Rumba som kanske inte kommer bli ihågkommen som vår bästa dans.

Det var mycket i tidningarna dagen efter om att Alexandra hade ifrågasatt juryn. Gör man dock lite research så kan man snabbt se att detta inte stämmer.
Den enda i detta danspar som inte höll med Juryn var JAG. Ludwig Jerkander.
Jag tyckte inte rumban var så dålig som en trea och det kommer jag alltid stå för.
Alexandra är inget proffs i ämnet dans och skulle därför aldrig gå in i en debatt med en av Sveriges mest anrika dansexperter. Punkt.

Vi gick ut på dansgolvet i Fredags med ett avskedsnummer. Ett sätt att tacka för oss. Att tacka varandra för denna fantastiska tid ihop. Tacka alla er som röstat!

Bedömer man endast denna fredag så var vi inte bland de bästa. Är det några som vet att vi inte dansade perfekt så är det vi. Vi kunde inte dansa på det sätt vi ville.
Men efter att ha varit uträknade från dag ett. Efter att ha vunnit tre dueller i rad. Haft sämst odds på svenska spel i flera veckor. Blivit bättre för varje program och alltid klättrat i tabellen. Efter att ha gjort helgalna lyft och riktigt avancerade koreografier så är det få i denna tävling som förtjänar att vara kvar så mycket som Alexandra. Jag har aldrig mött någon som har kämpat så hårt och njutit av dansen så mycket.

Vi har fortfarande lite sten i maskinen men vi är sakta på väg tillbaka. Alexandra får behandling varje dag nu och vi hoppas hon ska vara fit for fight på Fredag!
Då ska vi visa att vi är att räkna med igen! Och belöna alla er som röstade kvar oss i Fredags. För det kommer vi aldrig glömma!

Kram på er!
Ludwig

Kära vänner, stort och innerligt Tack till Er för stödet. Ni bar mig när jag inte orkade.

Den brustna lårmuskeln värkte och jag tog ingen smärtlindring för att inte förvärra situationen ytterligare. Bakom kulisserna satt naprapaten Lennart Gerdin med is och tejpade låret när jag inte dansade. Jag har fått hjälp av sjukgymnast och akupunktör. Läkaren som undersökte mig avrådde mig från att medverka i programmet och ordinerade vila i fyra veckor. Men jag lydde mitt hjärta och trotsade smärtan. Sådan är jag. Smärta har jag upplevt många gånger i mitt liv. Både fysisk och psykisk – men jag har aldrig låtit den hindra mig i mitt arbete. Jag har ofta lidit med ett leende på läpparna. Och då har det handlat om betydligt svårare utmaningar än att dansa på ett polerat dansgolv.

När adrenalinet flödar i kroppen dämpas dessutom smärtan för stunden så jag kunde leverera en rädd rumba på stela ben. Men jag tog mig igenom den utan självömkan. Och ingen behöver någonsin tycka synd om mig för jag gjorde ett vuxet val utan att be om sympatier eller förståelse för min situation. Jag vill bara bedömas utifrån mina insatser. Inte utifrån något handikapp. Vi får också skylla oss själva för vi har höjt ribban radikalt i programmet med spagat från premiären och hisnande lyft redan i program tre. Nu måste vi överträffa oss själva.

Nu är det vila och rehabilitering som gäller. Idag var jag hos akupunktören i två timmar och sen har jag och Ludde haft ett taktikmöte om tangon som står för tröskeln. Vi har fått en fantastisk låt som inbjuder till stort spektakel. Jag ska göra mitt yttersta för att bli stark, smidig och dansa som om ingenting hänt. Jag har ju ändå ett välfungerande ben kvar!

Ni som i likhet med Tony Irving tycker att jag ska hålla käften – er kan jag trösta med att jag inte pratar när jag dansar. Låt mig dansa vidare så håller jag gladeligen käften. En stund.

I hela mitt liv har folk förgäves försökt tysta mig. Jag rekommenderar tvärtom att ni alla där hemma i stugorna sjunger ut. Tig aldrig. Berätta. Öppna upp er. Dela era tankar. Lyssna på varandra och våga ta plats i er tillvaro. Låt er aldrig tystas för era röster är viktigare än vad ni tror.
Er hängivna,
alexandra

Eftersom vi behöver er mer än någonsin ikväll!
Här är all info ni behöver för att rösta på oss.

Alexandra Pascalidou och Ludwig Jerkander
Dans: Rumba
Musik: Magaluf (Orup)
Telefonnummer: 099-414 01
Sms: skicka ALEXANDRA till 72 400

Vi har alltid dansat för er där hemma!
Vi vill stå för underhållning och action! Vi vill vara den där extra sista kryddan på maten som hettar till allt!
Och idag kommer vi göra vårt absolut bästa för att fortsätta med det!

Men… Hur mycket Alexandra än vill flyga upp i luften, göra snabba spagater och prova lyft som ingen annan vågar sig på.
Så kommer hon inte kunna utföra dessa. Alexandras ben är fortfarande inte bra.
Vi har nu ändrat hela koreografin. Vi har tagit bort allt som riskerar att Alexandra skadar sig ännu mera.

Ska man välja ett ord som har tagit oss så långt i denna tävling. Som har tagit oss igenom 3 dueller.
Som vi motbevisat journalister, frilanskrönikörer och oddssättare. Ett ord som har besegrar skador.
Jag tänker bara på ett. Kärlek.
Kärlek till dansen. Till varandra. Och Kärleken till er!
Och det är den kärleken som kommer att ta oss igenom kvällens tävling.

Tack för att ni finns och för att ni tagit oss så här långt!
Nu tycker jag att vi tillsammans tar och vinner den här tävlingen!

Ni är bäst!!!
///Ludwig

Ni som läser tidningarna förstår säkert att vi har det tufft just nu. I söndags åkte Alexandra i golvet och slog i höften.
Idag fortsatte det i samma riktning. En muskelbristning i vänster baksida lår.
När man umgås med Alexandra varje dag blir man lätt lurad. Hon har energi som ett barn, kondition som en marathonlöpare, vig som en gymnast och muskler precis överallt.
Men under allt detta finns en kropp som har burit henne i 40 år. Hon blev Mamma för 2 år sedan. Hon har inte tränat på flera år.
Med 6 timmars träning om dagen sedan mitten av November kanske man inte ska vara förvånad över att kroppen blivit sliten.

Skador är tyvärr dansarens verklighet. Vi har alla varit där och vi vet hur det känns. Ända skillnaden är att vi dansar vidare efter vi har läkt.
Detta kan ha varit Alexandras sista steg.

Det finns ingen som har utmanat sig själv så mycket som Alexandra i detta program. Ingen har vågat sig på så galna lyft.
Man kan vara eftersmart och fråga sig själv om man skulle ha dragit ner på tempot. Men hade vi gjort det hade nog Alexandra inte tyckt att det var någon mening med att vara med alls. Hon ville tävla mot de andra. Men framför allt tävla mot sig själv.
Hon har aldrig, trots rykte som duell drottning, dansat för att slå ut någon. Hon har dansat för att få dansa ännu mera!

Och framförallt har hon dansat för er där hemma. Varje steg var för er.

Vi är just nu 90% säkra på att Alexandra inte kommer dansa imorgon.

Bloggar senare när jag vet mer.

MVH
Ludde

Är ni redo? Packa väskorna så drar vi till Magaluf. Mallorcas partyplace. För många år sen skulle en väninna från USA dit men jag hade inte en krona på fickan för att haka på. Då kom jag på den briljanta idén att sälja studentringen som min far gett mig. Med biljetten i handen hamnade jag äntligen på semesterorten. Första kvällen på dansgolvet var det en kille som tafsade på en rundare del av min kropp och han åkte på en rak höger. Alla applåderade.

Sen minns jag att vi inte hade råd med hotell så min kompis ringde någon gammal faster som bodde på ön och frågade om vi fick sova hos henne. Vi hämtades av fasterns privatchaufför och inhystes i ett gammalt slott med tjänstefolk, handdukar med monogram, guldhandtag på dörrarna och middagar med silverbestick. Jag som var en ung fattig förortstjej från Rinkeby kände mig som askungen på slottet. Sen dess har jag inte varit på Mallorca.

Men nu mina vänner tar vi en flygtur dit tillsammans! Spänn fast säkerhetsbältena så åker vi. Med Orup i förarsätet bjuder Ludde och jag på het sommarflirt till rumbatakter. Soligt, sexigt, stilfullt. Haka på så river vi hela stället. Bortsett från en skadad höft är vi redo för rumban. Är ni med oss?